kärlekstankar....
härom dagen såg jag finalavsnittet av ensam mamma söker. där mammorna och även pappan som varit med i årets säsong gjorde sina val. jag såg även uppföljaravsnittet där mammorna följde upp sina val och reflekterade över tiden som gått. en sak som slår mig efter att ha sett detta var när en av mammorna, hannah, som valt att avsluta med sin valda kille fick frågan om hon valt fel......
jag tänker såhär, frågan är väl om man verkligen kan välja fel? val av kille är i min värld till 100 % baserat på känslor, man måste ju välja den killen man har starkast känslor för, du kan ju absolut inte välja en kille bara för att han är bäst pojkvänsmaterial, bäst med barn, jobbar med rätt saker etc.
tycker ni jag är konstig?
jag tyckte hannah (i ensam mamma söker) gjorde helt rätt, hon valde killen hon hade starkast känslor för, även om han inte hade 100% rätt pojkvänskvalitér. fy vad hemskt om hon valt den andra killen bara för att han är så bra kille när hon inte hade kärlekskänslor för honom. sen tycker jag det är jättetråkigt att hannahs kille inte var den hon trodde och det framkom sidor hon inte tidigare sett, men jag kan ändå inte säga att hon valde fel...
jag har varit i exakt samma sits, träffat killar som visat sig ha sidor jag inte alls uppskattar och tycker om. men jag kan ändå inte ångra det, för jag hade känslor för personerna i fråga initialt och det är väl ändå det som spelar mest roll?
jag tycker det är hemskt hur vi idag strävar efter att hitta den perfekta killen, med rätt kvalitér och som uppfyller alla våra krav, jag får en känsla av att många glömmer bort att fråga vad de egentligen känner för varandra rent känslomässigt.
jag har definitivt gjort mitt val och jag är otroligt lycklig<3
jag är ingen perfekt tjej/fästmö/sambo på långa vägar, jag har massor med brister och saker som kunde vara annorlunda, men jag älskar min Andreas över allt annat här på jorden och jag visar det.
lyssna på era känslor och våga visa kärlek, men jaga den för guds skull inte!
Kommentarer
Trackback
